• Tags: HIM2017, Jönköping, t, triathlon
• 13 aug

Hej or well hello!

Jag borde introducera mig själv först och främst. Jag heter Gemma och är ursprungligen från England.

Jag flyttade till Sverige för 8 år sedan på grund av kärlek (tack World of Warcraft) och sedan dess har haft två barn, pluggat till sjuksköterska (är geologisk ingenjör annars) och hittat en grej som jag tycker väldigt mycket om som heter träning, främst löpning.

Tack träningen och löpningen hittade jag mer hälsosam vanor än datorspel, men det är också hur jag har träffade en massa härliga människor. Det är hur träffade jag Liselott, ut i en skog i Stockholm för nästan 2 år sedan. (Samma dag träffade jag också den fina Jonna), och tack deras diskussioner kring swim-run och triathlon så bestämde jag att köra en triathlon, vilket blev Jönköping Ironman 70,3 i 2016. Jag kan inte säga att jag var superkär i triathlon direkt, i år att komma ut på cykeln har varit jättetufft. Men av någon anledning har jag en Ironman i Kalmar i veckan, och har nyligen genomfört den andra upplag av Jönköping 70,3 – som jag frågade Liselott om jag kunde skriva om på denna blogg – and here I am!

Race Report Jönköping 70,3. 9 Juli 2017.

Träningen i år har varit lite mer fokuserat på den lägre pulszonen och lite mer uthållighet. Jag har också tågit examen, och flyttade med familjen till en annan stad. Träningen har inte varit den stortsta del av mitt liv helt enkelt, och Ironman Kalmar har varit främst i huvudet.

Vi körde ner till Jönköping på lördag innan, efter att ha tågit en kort dagstur fredagen för att registrerar och lyssnar till racebriefing. Vi lämnade cyklar direkt tidigt på lördag morgonen (lite oroligt eftersom det regnade), och sedan hälsade på några kompisar under dagen och verkligen hade det lugnt. Kollade på Baywatch på bio på kvällen som pepp, sedan försökte söver.

Race morning lyckades jag äter en tillräckligt frukost kl.06 och sedan åkte vi till transitionen för att kolla genom cykeln, lämnar vätska och gödis i cykeln och värma upp i kanalen bredvid munksjö. Det känns bra att få våtdräkten lite blött, men också att känna lite hur det är att simma med massa andra. Hade hoppat in med en kompis, men hon var ju blixtsnabbt så tappade henne direkt.

Sedan var det inte så långt kvar, dags att hitta plats i ‘self seedning’. Förra året var vi långst bak, i år planerade vi att vara lite längre fram, runt 45-50minuter men jag var så nervös att vi hamnade längre bak. Jönköping var rullande start, så det tog 35 eller så minuter efter start tills vi var i vattnet.

Swim!

Glömde sätta på klockan, maken försvinner nästan direkt – han är ju i starten 3 sekunder efter mig. Ahhh, bara att simma. Fasan, jag ser inte så bra, borde har köpt ny simglasögon…. men tur att i år mössor är inte samma färg som bouy-orna. Det går lätt att hitta min 3-takt, jag är inte lika orolig som förra året. Men det går långsamt, och som vanligt jag har en tendans att simma ifrån folk, och runt folk. Ååååh vad långt det är. Lätt kurs dock, ut, runt och tillbaka. Inte mycket mer att säga på det. Simmar förbi några, är inte sparkat i huvudet, och det blir 49:57 när jag kommer upp. Ungefär samma som förra året.

T1 400m löpning till transition. Lyckas ta ner våtdrakt i rörelse, och få mössan och simglasögon i en arm (smart tip, rekommenderas varmt). In i tältet och av med resten. Torkar fötterna snabbt. På med strumpor, cykelskor, hjälm och solglasögon. Ut. Försoker inte ramla nu Gemma. Hitta cykeln, eller vänta nu, behöver jag kissar? Joooo…. Så in till bajamaja. Lite svårt med min tri-drakt bara. Lyckas får ner den utan att ta ut armarna. Är nöjd med min insats, haha (till efter hela tri när jag märker att jag har toilet papper kvar i min shorts!) Ut till cykeln, och ut från Jönköping.

Cykel!

Hoppar på, och börjar trampar. Känner inte riktigt ‘med’ och önskar att jag hade något att äta i transitionen. Känner inte riktigt för att tar upp min energidryck än, men få ner en snickers istället. Ut från Jönköping är lite runt, upp och ner – sedan 8km börjar den strosat backan i Jönköping. Det går långsamt… 12km/h långsamt, folk swishar förbi. Man blir lite besviken, är jag inte bättre än förra året? Kommer jag ens klara detta? Men tryck och dra, och eventuellt kommer man upp, då är bara de mindre backar kvar, och jag börjar cyklar förbi de som var snabb upp. Det känns skönt. Mr T cyklar förbi 18km in. Ahhh, förra året det var närmare 20km. Är jag långsammare? Jag försöker glömma bort den dåliga tankar och fokuserar på mitt lopp. Jag kan det här.

Första aid station, försöker klämmer i en gel i rörelse innan jag lämnar stationen så att jag kan kasta den. Men det går för långsamt, och det kommer en backe direkt efter. Dammit. Långsamt uppåt med en halvgel i munnen, andas på genom näsan, det går bra.

Swisha förbi Mr T runt 35km, och vi cyklar förbi varandra under de nästa 30km, det visar sig att han har hål och har det jobbigt. Till slut cyklar jag förbi när det kommer en lång nedförs, jag passar på att njuta till max av.

Resten av cyklingen går som en dröm. Jönköpings racebana är så himla vackert, och när man kommer till Vista kullen man kan bara blir glad. Jag pushar lite för mycket i slutet, jag skulle gärna har kommit in under 3:30. Men jag lyckas inte helt. Men 3:39, nästan 10 minuter snabbare än förra året.

T2 går ganska snabbt, även om jag är lite som bambi när jag kommer av cykeln. Tänker ‘shit det är varmt’. Japp det är det.

Run!

Ut på löpningen. I år har de ändrats banan helt och det är 3,5 varv runt Munksjö. Förra året var det mer krokigt, och lite roligare eftersom man kunde hälsa på kompisar lite lättare. På första varvet sprang en kompis förbi på hans andra varv. Det var svårt att komma igång med löpningen och kändes riktigt seg, så jag delade det upp i del mål – varv, aid station osv. Jag sa till mig själv att det gick bra att gå på backarna samt aid stationerna och att det kommer inte bli snabbt men jag visste att jag hade tid att komma i mål oavsett.

Till 3km hade jag ont i magen. Jag åt MASSA av godis, snickers, gels och bars på cyklingen så det i sig är inte så konstigt. Kommer inte ihåg om jag stannade på toaletten eller inte till slut, men det blev bättre efter en stund. Det var som sagt varmt, så jag var extra försiktigt att ta lite energidryck/eller gel vid varje station.

Sakta, men det gick framåt. Många som varvade och var på väg in till mål med deras tre armband. Många som hejade när de sprang förbi, vissa som hade lite mer bråttom och var kanske inte lika glad i just den moment (men men!). Mentalt är den biten svårt för mig, för varje varv det blir mindre folk, det blir mer som gå in i mål, och det blir mycket mindre som står och tittar. Det är tufft att springa förbi någon med en medalj och finisher t-shirt på sig och vet att själv har man långt kvar. Man vill ju vara där också. Jag är i alla fall glad, eller jag ser glad ut. Jag sprang en stund med en annan tjej, men kändes inte riktigt för att prata just då (Förlåt!). Som var synd faktiskt. Något att satsa på i Kalmar!

Men till slut var det min tur att springa på den röda matta och kommer i mål, fick en high-5 av speakern som gjorde mig ändå mer glad! Och det var underbart att få göra det. Så skont. Löpning blev 2:34 som var inte så konstigt gällande vädret. Jag blev väldigt emotionell just då, och hade lite svårt att andas. Men som tur det gick över snabbt.

Sedan trodde jag att min Mr T var nära mål också, så jag sprang runt för att heja på honom och alla andra som kom i mål den sista timmen. Det var super kul och roligt och verkligen rekommenderas. Var dock glad att kunna sedan gå och äta en supergott hamburgare i finishers område, bara synd att det fanns ingen dryck kvar. Oh well!

Men det var en bra dag, siffrorna visade 7:17:24 så trots sämre löpningen i år jag var totallt bara 30 sekunder långsammare. Jag verkligen hoppas att nästa år jag kan förbättra tiden liten, men jag vill ju njuter av dagen också!

Så next up är Kalmar på lördag. Väldigt rädd faktiskt. Har jobbat över 100% hela sommaren, så det har inte varit mycket tid för träningen, men vi får se. Vill så gärna kommer i mål.