By Liselott
Som en första förberedelse inför Laponia har jag nu skaffat boken (eller ska man säga bibeln?) ”The big book of Endurance Training and Racing” av Phil Maffetone. Boken kom 2010 och handlar om lågpulsträning – vilket är en möjlig nyckel till bättre uthållighet. Och det kan man ju behöva för att genomföra ett fullängdstriathlon!
Fördelarna med lågpulsträning är många – bland annat motverkar det skador och man kan träna länge. Tanken är att man lär kroppen använda fett istället för kolhydrater som energireserv. Fett kan lagras i större mängder än kolhydrater och låg puls är skonsamt för kroppen, hjälper till att bygga ut blodkärlen till musklerna och träningen tar hänsyn till individen – vilket en fart per kilometer inte gör.
En annan fördel med denna träning är den pannbensträning som följer med konceptet. Att träna med låg puls kräver till en början mycket envishet. Kroppen har under flera år utvecklat sin anaeroba förmåga samtidigt som den aeroba har fått stå tillbaka. No pain – no gain gäller inte längre! Enligt Maffetones koncept så ska min puls max gå upp till 123 – det bästa är att hamna inom 113-123 slag/minut. Jag kan säga att det är väldigt lätt att komma upp i det när man lufsar. Mitt första lågpulspass var mer en rask promenad än en löptur..
Men så ska det också vara – på sikt kommer farten att gå upp samtidigt som pulsen hålls nere. När jag testade att cykla var det väldigt mycket enklare att hålla ner pulsen i det rekommenderade intervallen.
Ska bli spännande att se hur det här utvecklar sig!
05 augusti 2018
02 maj 2018
02 april 2018
Powered By Impressive Business WordPress Theme